Fredagen den 27 april arrangerades Pride i Moldavien, och som åter förbjudits av myndigheterna. I bland annat Stockholm ordnades demonstration utanför Moldaviens ambassad, till stöd för Pride i Chisinau, Moldavien.Tal som hölls vid demonstrationen:
Mitt namn är Linda Elstad, jag är förbundsordförande för SFG, Sveriges Förenade Gaystudenter. Jag är här idag för att jag tror på studentrörelsen som progressiv kraft och dess vilja till att förändra samhället, och vi vet att det finns mycket kvar att göra när det kommer till HBT-personers livsvillkor, både här och utomlands.
Igår träffade jag en student som lämnade sina högskolestudier på grund av lärarens homofobiska uttalanden i klassrummet.
Idag står jag utanför en ambassad för att stötta mänskliga rättigheter i Moldavien. Händelserna kan tyckas avlägsna varandra, en student i Stockholm och demonstranterna i Chisinau som våra tankar går till idag, men det är samma kamp, samma förtryck, olika sidor av samma mynt, och det är det som får mig och den svenska gaystudentrörelsen att engagera oss över gränserna.
Jag är glad att medvetenheten långsamt ökar, utanför kretsen av HBT-aktivister som redan kämpat i många år för att uppmärksamma de upprepade kränkningarna av HBT-personer. De europeiska institutionerna behövs, och de behöver agera! Igår antog Europaparlamentet en resolution som tydligt tar avstånd mot kränkningar på grund av sexuell läggning, ett steg i rätt riktning, absolut, men det är också upp till bevis. Tomma ord stoppar inte motdemonstranter på våldsamma korståg, politiker som urholkar solidaritetsbegrepp eller som använder polis mot fredliga demonstrationer.
Också vad svenska politiker gör spelar stor roll och kan bidra till att HBT-personers mänskliga rättigheter säkras. Jag är därför glad att se Carin Jämtin och Martin Andréasson här idag, och särskilt glad över att Maria Carlshamre är på plats i Moldavien.
Vi är här idag, om ett par veckor är vi i Warszawa och om en månad i Riga.
Jag är glad att det rör sig framåt, att man i Chisinau idag trotsar förbudet och inte låter sig tystas. Tystnaden är motståndarnas allierade, vi, aktivister och beslutsfattare, måste se till att hela tiden göra våra röster hörda, långt bortom vår egen bakgård, och det är vårt ansvar att tala för de som inte kan.
Se till exempel K-online om demon och hur det gick i Moldavien. Tack till gaystudenterna som slöt upp!
